I det sena 1800-talets och det tidiga 1900-talets tänkande kring samhällsutvecklingen var det en vanlig tanke att det fanns ett slags naturlig utvecklingsriktning, från vildhet, över barbari och mot civilisation. Utvecklingen mot civilisation antogs också innebära en utveckling mot fred, humanitet och altruism. Våldet uppfattades alltså som något som hörde det förflutna till, något som stod i motsättning till det moderna. I sin avhandling diskuterar Patricia Lorenzoni tänkandet kring vildhet, våld och civilisation under denna period av intensiv europeisk militär expansion.
Vilden, den civiliserade människan och våldet
20 mars, 2007 - Göteborgs universitet