Det Àr Yvonne Leffler och Torsten Rönnerstrand, bÄda lektorer i litteraturvetenskap vid Karlstads universitet, som har fÄtt pengar för att kunna finansiera sina respektive forskningsprojekt.
Yvonne Leffler har tilldelats 1,4 miljoner kronor frÄn Riksbankens Jubileumsfond för sitt projekt om svenska brevromaner.
â Bruket att anvĂ€nda brev i fiktiva berĂ€ttelser Ă€r gammalt. Redan pĂ„ 1600-talet började brevromanen etablera sig som genre runt om i Europa. De första brevberĂ€ttelserna pĂ„ svenska kom under 1700-talet och utgör en vĂ€sentlig del av den svenska romanens födelse.
Forskningen kring fiktiva brevberÀttelser Àr hittills mycket begrÀnsad. Yvonne Lefflers projekt syftar till att kartlÀgga Sveriges allra första romanlitteratur, som till stora delar bestod av just brevfiktion. Hon tittar inte bara pÄ vad vi har för brevberÀttelser, utan Àven pÄ hur dessa ser ut, hur författarna anvÀnder brevformen i sina verk och hur de svenska brevberÀttelserna skiljer sig frÄn de stora klassiska brevromanerna frÄn Tyskland, Frankrike och England.
Yvonne Leffler har tidigare forskat om svenska 1800-talsromaner och populÀrfiktion. En av hennes specialiteter Àr skrÀckromantik och hon har bland annat gett ut tre böcker om skrÀckfiktion. Tack vare pengarna frÄn Riksbankens Jubileumsfond kommer hon under de nÀrmaste tvÄ Ären att kunna Àgna tre fjÀrdedelar av sin tid till att forska. Projektet om svensk brevfiktion vÀntas bli klart under vÄren 2005.
Torsten Rönnerstrand har tilldelats drygt 1,2 miljoner kronor frĂ„n VetenskapsrĂ„det för forskningsprojektet ”SprĂ„kteori och litteraturkritik. SprĂ„kteoretiska idĂ©er i svensk litteraturkritik 1945-2000”. Projektet löper över tre Ă„r och handlar om hur litteraturkritiker genom Ă„ren har sett pĂ„ sprĂ„ket som redskap för bland annat politiker och författare.
â I Tyskland, England och Frankrike var denna diskussion brĂ€nnande redan i mitten av 1940-talet. Man hade sett hur nazisterna utnyttjat sprĂ„ket för att manipulera mĂ€nniskor. SprĂ„ket sĂ„gs dĂ€rför som nĂ„gonting farligt. Denna uppfattning nĂ„dde Ă€ven Sverige i mitten av 1950-talet. Innan dess hade sprĂ„kets stĂ€llning inte i nĂ„gon större utstrĂ€ckning diskuterats bland svenska litteraturkritiker.
En sprÄkpessimism baserad pÄ minnen frÄn andra vÀrldskriget bredde alltsÄ ut sig i Sverige. Tio Är senare vÀnde emellertid trenden och fram till 1980-talet ansÄg man att vi med sprÄkets och litteraturens hjÀlp kunde förÀndra samhÀllet till det bÀttre. DÀrefter tog diskussionen en ny vÀndning.
â Litteraturkritikerna började Ă„terigen kritisera sprĂ„ket. Min hypotes Ă€r att denna misstro hĂ€ngde samman med de politiska förĂ€ndringarna som Ă€gde rum i Sverige under 1980-talet.
Det Àr bland annat detta som Torsten Rönnerstrand vill undersöka nÀrmare. Under flera Är har han arbetat med projektet under helger och semestrar, men med hjÀlp av forskningsbidraget kan han nu forska vidare pÄ halvtid. Resultaten kommer att publiceras i en bok, som blir hans fjÀrde i ordningen. Redan inom kort kommer hans tredje bok, som handlar om poeten Tomas Tranströmer.
â Det Ă€r mycket sporrande och stimulerande att tillhöra en sĂ„ extremt kreativ och framgĂ„ngsrik forskningsmiljö som den pĂ„ Ă€mnesgruppen för litteraturvetenskap. Under de senaste Ă„ren har gruppens medlemmar producerat sju böcker och ett stort antal artiklar och uppsatser. Det Ă€r nĂ„got mycket ovanligt, speciellt för ett sĂ„ litet Ă€mne pĂ„ ett nytt universitet.
