Det tvååriga Forskningsprojektet ”Mobbning och relationen till psykisk hälsa för skolbarn; med särskilt fokus på barn med funktionsnedsättningar” presenterades på ett seminarium på Folkhälsomyndigheten 28 april. En av slutsatserna forskarna gör är att det är sex gånger högre risk för barn med funktionsnedsättningar och psykosomatiska symptom att utsättas för mobbning.

Forskningsprojektet, som genomförts av Lilly Augustine, docent vid Hälsohögskolan, Jönköping University, och Ylva Bjereld, postdoktor vid Linköping universitet, har genomförts inom ramen för Folkhälsomyndighetens regeringsuppdrag ”Att stödja kunskapsutveckling på regional och lokal nivå inom området psykisk hälsa” och består av fyra olika delstudier.

Mobbning har blivit vanligare

Den första studien undersökte förekomsten av mobbning bland skolbarn generellt och över tid. Detta gjordes med en så kallad översiktsstudie, där forskarna tittar på andra studier inom området. Forskarna kom fram till att andelen utsatta har ökat sedan 2010. Sverige har historiskt sett har haft låga förekomster av mobbning i internationella jämförelser – men nu har man för första gången högst mobbningsförekomst i Norden. Andelen barn utsatta för mobbning har ökat från ca 5 procent 2010 till 7,6 procent i den senaste mätningen, som är från 2017/18.

Alla upprepade nationella studier som har undersökts i projektet visar på en högre förekomst de senare åren – oavsett vilken mätmetod som har använts.

Rapporten visar även på förändringar i mobbning utifrån elevernas kön. Tidigare var pojkar generellt mer utsatta, men skillnaderna har minskat. På mellanstadiet är till exempel mobbning, enligt senare mätningar, vanligare bland flickor än bland pojkar. Allra mest utsatta är 11-åriga flickor, där 10 procent uppger att de blivit mobbade flera gånger de senaste månaderna.

Forskarna påpekar dock att det finns en del brister i det undersökta materialet och att mer forskning behövs.

– Vi kom fram till var att det finns gott om studier för högstadiet och även mellanstadiet men att studier rörande förekomst av mobbning i lågstadiet saknas och att det även saknas forskning om könsskillnader på gymnasiet, säger Lilly Augustine.

Starkt samband mellan psykosomatiska besvär och mobbning

Syftet med den andra studien var att undersöka varför vissa barn har större sannolikhet än andra att bli utsatta för mobbning. Särskilt lades fokus på barn med funktionsnedsättningar, eftersom de löper en högre risk att bli mobbade än andra jämnåriga. Forskarna undersökte mobbning bland barn i Sverige med och utan funktionshinder under 1993-2018.

– Att veta vilka faktorer som har ett samband med mobbning är värdefullt för att förstå vilka barn som har större risk för att bli mobbade och för att uppmärksamma de negativa konsekvenser som kan följa med mobbningen. Det är dock rimligt att sambandet mellan mobbning och relaterade faktorer till viss del varierar över tid, i takt med att samhället och samhälleliga normer förändras, säger Lilly Augustine.

Resultatet visade att psykosomatiska besvär (till exempel huvudvärk, oro, magont och yrsel) var den faktor som hade starkast samband med att vara utsatt för mobbning – för både pojkar och flickor och under samtliga år. Särskilt starkt var sambandet mellan mobbning och psykosomatiska besvär om barnet även har en långvarig funktionsnedsättning. Den gruppen har sex gånger högre risk att utsättas för mobbning än barn som inte har psykosomatiska besvär eller har en funktionsnedsättning.

Utöver psykosomatiska besvär så hade flera individuella och sociala faktorer ett samband med mobbning, men sambandet varierade över tid och gällde endast under vissa mätperioder. Bland dessa faktorer kan man nämna bland annat svaga ekonomiska förhållanden i familjen, att sällan eller aldrig träna och att ha över- eller undervikt.

– Mobbade barn upplevde också i högre utsträckning än andra barn att de hade lågt stöd från familj och lärare och hade oftare svårt att prata med föräldrar om saker som bekymrade dem, säger Lilly Augustine.

Dubbel sårbarhet för barn med funktionshinder

I den tredje studien gick forskarna igenom tidigare studier för att utröna om det finns en ökad risk för psykisk ohälsa om man har en funktionsnedsättning och mobbas. Både mobbning och funktionsnedsättningar ökar risken för psykisk ohälsa – men funktionsnedsättningarna ökar även risken för mobbning. Det innebär att gruppen individer med funktionsnedsättning har en dubbel sårbarhet.

– I den här rapporten undersöker vi om barn och ungdomar med funktionsnedsättningar som har blivit mobbade har en högre risk att utveckla psykisk ohälsa i jämförelse med barn som bara har en riskfaktor, det vill säga bara mobbas eller bara har en funktionsnedsättning, säger Lilly Augustine.

Mobbning, särskilt när det gäller yngre barn, påverkar utsattheten för senare så kallade internaliserade problem, som till exempel ångest och depression. Resultatet visade att relationen mellan initial funktionsnedsättning och psykisk ohälsa förstärktes av mobbning. Det var tydligt att mobbning är en av utvecklingsvägarna från tidiga beteende- och emotionsproblem till senare depressiva symptom. Även för tonåringar var relationen från neuropsykiatriska funktionsnedsättningar till senare depressiva symptom tydliga.

Mobbning minskar med åldern

Den fjärde studien fokuserar på att undersöka sambanden mellan psykiskt mående, mobbning och funktionsnedsättning i ungdomen och hur det påverkar en sund psykosocial utveckling. Få tidigare studier har undersökt samspelet rörande psykiskt mående och mobbning och dess utveckling över tid.

En större andel av ungdomar med funktionsnedsättning hade fler psykosomatiska besvär eller emotionella svårigheter. De var mer utsatta för mobbning, hade lägre självkänsla och lägre prosocialt beteende. När detta undersöktes över tid så försvann däremot flera av sambanden.

– Dessa förklarades ofta av tidigare svårigheter eller låg självkänsla. Detta tar dock inte bort utsattheten som denna grupp upplever, men tydliggör behovet av att anpassa omgivningen för att stödja ungdomars självkänsla, säger Lilly Augustine.

Forskarna undersökte även sambandet under ungdomsåren mellan emotionella svårigheter, mobbning och funktionshinder utifrån en kombination av den individuella utvecklingen och grupputvecklingen. Generellt för alla barn så ökade känslomässiga svårigheter under ungdomsåren – medan mobbningen minskade. Barn och unga med funktionshinder hade högre nivåer av känslomässiga svårigheter och var mer utsatta för mobbning under hela studieperioden. Skillnaden i nivåer av mobbning försvann dock när de blev äldre. Vid 17 års ålder hade ungdomar med funktionsnedsättning fortfarande en högre risk för emotionella svårigheter, men inte för att bli mobbade.

– Sammanfattningsvis så ser vi att ungdomar med funktionsnedsättning är en utsatt grupp, däremot går det inte tydligt att alltid koppla ökad psykisk ohälsa till funktionsnedsättningen, det finns andra förklaringsfaktorer. Dock finns en relation till psykosomatiska besvär och emotionella problem, samt normbrytande beteende. Studien visar också tydligt att mobbning minskar med åldern. Den är högre i högstadiet än den är i gymnasiet. Att mobbning går ner i gymnasiet har även visats i andra studier, säger Lilly Augustine.

Ungdomar som både är mobbade och som har en funktionsnedsättning riskerar sämre psykiska hälsoutfall under tonåren. Ungdomar med funktionsnedsättning har också högre risk att både mobbas och ha emotionella svårigheter. Forskarna hoppas att dessa resultat kan användas för att utveckla bättre och snabbare svar för att förbättra barnens liv.

Presskontakt:

Sophie Liljefall

Telefon:

Mobil:

+46 36-10 1816