Ökad kunskap och individuellt stöd från primärvården kan minska besvär hos kvinnor under klimakteriet. Det visar en avhandling vid Göteborgs universitet.

Att inte känna igen sig själv, att inte må bra, men utan direkt sjukdomskänsla. Det är en situation många kvinnor i klimakteriet upplever, enligt Lena Rindner, distriktssjuksköterska och disputerad inom samhällsmedicin och folkhälsa vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

I sin avhandling har hon studerat medelålders kvinnor, som ofta antar nya utmaningar, genomgår relationsförändringar och jobbar hårt både hemma och på jobbet, med varierande inverkan på hälsa och livskvalitet.

Psykiska och stressrelaterade sjukdomar är vanliga, och många söker hjälp hos primärvården. Samtidigt är kvinnors kunskaper om det egna naturliga åldrandet ofta begränsade.

Samtal i grupp och individuellt

– Jag ville undersöka om symtom relaterade till livsfasen klimakteriet kunde lindras genom att erbjuda utbildning om, och ge stöd och behandling i denna övergångsfas, säger Lena Rindner, kliniskt verksam inom Närhälsan i Västra Götalandsregionen, på Södra Torget vårdcentral i Borås.

I en randomiserad kontrollerad studie undersöktes om grupputbildning eller personcentrerade individuella samtal om ämnen relaterade till klimakteriet kunde förbättra kvinnors livskvalitet och minska psykiska, fysiska och urogenitala symtom, alltså besvär med urinvägar och vaginal torrhet.

Studien omfattade 368 kvinnor, 45–60 år, som lottades till antingen grupputbildning, enskilda samtal, både och eller ingetdera. Tydligast positiv långtidseffekt hade de personcentrerade individuella samtalen.

– Det här är en metod om råd, stöd och behandling i livsfasen klimakteriet som skulle kunna erbjudas inom primärvården för att förbättra kvinnors hälsa i denna övergångsfas, konstaterar Lena Rindner.

Partner och utbildning viktiga faktorer

I en annan del av avhandlingen studerades symtom och hälsorelaterad livskvalitet hos 131 kvinnor, 45-55 år, för att få en bild av hur vanliga och svåra problemen var. En sexårsuppföljning visade att de fysiska och urogenitala besvären avtog medan de psykiska kvarstod.

En stark faktor för god upplevd hälsa efter sex år var en bra relation med en partner, samtidigt som högre utbildning framstod som riskfaktor för sämre mental hälsa. Psykisk ohälsa uppstår ofta i spåren av ett slimmat arbetsliv, med hög arbetsbelastning och otydliga krav kombinerat med arbete i hemmet, menar Lena Rindner.

– Vi blev förvånade, men man ser att kvinnor med högre utbildning är mer sjukskrivna i dag. Att sätta gränser på arbetsplatsen kan vara bekymmersamt för personer med karriärambitioner. Stress som fortgår under lång tid, utan möjlighet till återhämtning, kan få konsekvenser på hälsan. Krav på att prestera på både jobbet och hemma, utan tid för återhämtning, kan påverka måendet under en mycket sårbar period i livet, avslutar hon.

Titel: Women’s health in midlife – a person-centered approach in primary care -effects on mental, somatic, and uro­­genital symptoms, and quality of life, http://hdl.handle.net/2077/67648

Kontakt: Lena Rindner, tel. 0730 62 07 00, e-post lena.rindner@vgregion.se

Bild: Lena Rindner (foto: Annika Nilsson)

Presskontakt: Margareta G. Kubista, tel. 0705 30 19 80, press@sahlgrenska.gu.se