Biomagnifiering av PCB och PBDE i fisk från Östersjön och Atlanten

Zoologen Sven Burreau har skrivit en doktorsavhandling om förekomst, upptag och biomagnifiering av PCB och PBDE i fisk, vilket han studerat både i akvarieförsök och fältstudier. I avhandlingen, som i dagarna läggs fram vid Stockholms universitet, visas att både hög- och lågbromerade PBDE tas upp och påträffas i alla undersökta fiskarter, bl.a. sill och lax, både i Östersjön och norra Atlanten. Påståendet att de högbromerade PBDE inte skulle tas upp i djur är alltså fel. Vissa PBDE visade sig biomagnifieras starkare än någon PCB, medan de högbromerade PBDE inte biomagnifieras, troligen p.g.a. deras molekylstorlek. Sven Burreau har också undersökt vilka mekanismer som leder till biomagnifiering och visat att större fiskar får högre koncentrationer av PCB och PBDE som en följd av sin kroppsstorlek i kombination med sin högre trofinivå. I fisk under en viss storleksgräns sker ingen biomagnifiering trots ökande storlek och trofinivå. Undersökningen visade också att det finns skillnader mellan arter i hur effektivt de tar upp vissa kemikalier och att man i laboratorieförsök syftande till att avgöra kemikaliers farlighet måste ta hänsyn till detta samt på vilket sätt man exponerar fiskarna

Doktorsavhandlingens titel: On the uptake and biomagnification of PCBs and PBDEs in fish and aquatic food chains

Disputationen äger rum fredag1 juni kl. 9:00 i De Geer-salen, Geovetenskapens Hus, Svante Arrhenius väg 8C, Frescati. Opponent är professor Davide Calamari, Department of structural and functional biology, University of Insubria, Italy

Sven Burreau kan nås på tfn 08-16 40 12, ITMx, Stockholms universitet, 106 91 Stockholm, e-post sven.burreau@itm.su.se