Svensk arbetarlitteratur i all ära, men varför pratar vi inte mer om hur andra klasser framställs i romaner? Det undrar Åsa Arping, professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet, som har skrivit en bok om bland annat hur medelklassens dåliga samvete skildras i svensk samtidsprosa.

Det var när Åsa Arping började skriva om svensk arbetarlitteratur som hon började fundera på varför vi inte tittar på all litteratur utifrån ett klassperspektiv.

– Det är väl dags att titta lite kritiskt på medelklassen? Vad de har för sig och hur de skildras skönlitterärt, säger Åsa Arping.

Ville vidga perspektivet

Hon började intressera sig för nutida mainstreamromaner, skildringar av karaktärer i yngre medelåldern som har mediejobb i Stockholm och kämpar med relationer, familj och vardagspussel.

– Där finns också någonting som har med klass att göra! Det är böcker som kanske inte tar upp klassfrågan på ett lika tydligt sätt som arbetarlitteraturen, kanske är karaktärerna själva inte medvetna om hur de ingår i klassmärkta sammanhang, och forskningen har inte tittat så mycket på det här som klasslitteratur. Men jag ville vidga perspektivet.

Genus, ålder och etnicitet

I sin nya bok Att göra klass. Nedslag i svensk samtidsprosa har Åsa Arping undersökt prosaverk från de senaste tjugo åren och hur de gestaltar klass ur olika perspektiv. Hon har också kopplat på fler infallsvinklar, som genus, ålder, etnicitet och rasifiering.

– Man får syn på mer om man sätter ihop de här olika aspekterna och identiteterna hos karaktärerna. Hur upplever litterära karaktärer det att tillhöra eller inte tillhöra i olika sammanhang, hur känns det till exempel att se att andra barn har det mycket bättre ställt? Det finns många känslomässiga kopplingar kring klass, särskilt tydligt är detta i verk som kretsar kring klassresan.

Mycket regler inom medelklassen

Studien diskuterar bland annat Negar Nasehs roman De fördrivna från 2017. Den skildrar ett svenskt par – en kvinnlig läkare och en manlig konstnär – som har lämnat Stockholm för en ny tillvaro på Sicilien. Inte långt från deras nyköpta hus färdas flyktingar med båt.

– De två svenskarna får besök av vänner som frågar ”men bryr ni er inte?”, för det här paret har precis fått en liten dotter och är inne i något slags bubbla. Det finns mycket regler kring hur man ska uppleva omvärlden, inte minst inom medelklassen: krav på engagemang, att man ska bry sig om resten av världen. Det är en sträng bild som träder fram.

”Shopping kan kopplas till klass”

Åsa Arpings bok tar också upp verk som utspelar sig i ”orten”, hur det känns att tillhöra andra generationen och hur begär efter materiella ting kan kopplas till klass och svenskhet.

– I tre av de böcker jag har ägnat mig åt skildras unga kvinnor som försöker köpa sig till att få vara som vita medelklassvenskar – med växlande resultat. Shopping kan kopplas till klass, men det har också en stark relation till rasifiering. Att i sin miljö försöka passa in i normen. Två av tjejerna jag tar upp går in i en Gucci-butik mitt i Stockholm och den ena tänker ”får jag ens vara här?”.

Inte alltid klassblicken på

Åsa Arping menar inte att all litteratur är givande att läsa ur ett klassperspektiv, men att mycket är det.

– Klass är förstås en socioekonomisk realitet, men det är faktiskt också ett perspektiv att läsa texter utifrån. Det kan ge mer eller mindre mycket, men klass finns, i stort sett överallt, det är bara att vi kanske inte alltid har den blicken påkopplad när vi läser.

Text: Elin Widfeldt

Att göra klass. Nedslag i svensk samtidsprosa tar också upp verk av bland andra Åsa Linderborg, Isabelle Ståhl, Måns Wadensjö och Wanda Bendjelloul.

Kontakt

Åsa Arping: 031-786 43 90, asa.arping@lir.gu.se

ELIN WIDFELDT
Kommunikatör, Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion, Göteborgs universitet

Tfn 031-786 53 17 / 0766-18 53 17
elin.widfeldt@lir.gu.se