De olika vardagsarenorna är lika viktiga för utvecklingsstörda

Avhandlingen studerar, ur de utvecklingsstördas eget perspektiv, hur vardagen och det sociala livet gestaltar sig för denna grupp människor. Hur använder de t.ex. lägenheten, vad betyder den för dem, hur använder de de gemensamma utrymmena, bostadsområdet och den lokala offentliga miljön, vilka platser besöker de, vilka människor träffar de och vad karaktäriserar dessa platser och möten? Tre olika gruppboenden belägna i tre olika miljöer – två i s.k. miljonprogramsområden och en i ett äldre, attraktivt innerstadsområde – har studerats.

Betydelsefullt kontaktnät

Resultatet av studien visar att det privata utrymmet under senare tid blivit större, samtidigt som de kollektiva arenorna minskat i omfattning. Denna utveckling ligger inte alltid i linje med de utvecklingsstördas egna önskemål. Bibbi Ringsby Jansson fann att den egna lägenheten är betydelsefull, men att den främst används för att få lugn och ro och sällan för social samvaro. Flera av dem hade dock ett rikt och viktigt kontaktnät som trots att det inte kan beskrivas som nära och personligt, föreföll vara väldigt betydelsefullt. Det kunde t.ex. bestå av busschaufförer, konditoripersonal och affärsbiträden. Bostadsområdets karaktär, husens storlek och utformning och förekomsten av mötesplatser visade sig ha en avgörande betydelse för hur kontakter och samspel med grannar och andra i omgivningen såg ut. De olika vardagsarenorna – den egna lägenheten, gruppboendets träfflokal och de offentliga mötesplatserna – bildade ett socialt sammanhang av stor betydelse för de här människornas förutsättningar att delta i samhällslivet på sina egna villkor.
– Den här gruppen har fått större inflytande i sin vardag, men inte när det gäller de stora besluten som rör ramarna för deras tillvaro. På den punkten kan det bli bättre, säger Bibbi Ringsby Jansson.