Idag framställs bioetanol huvudsakligen från odlade grödor som sockerrör, sockerbetor, vete och majs. Det går också att utvinna etanol ur cellullosarik växtbiomassa, främst restprodukter från jord- och skogsbruk.

Växtbiomassan måste dock bearbetas för att man ska få ett rimligt utbyte av etanol. Detta kan göras med hjälp av enzymer som produceras av olika växtnedbrytande mikroorganismer i naturen.

I forskningsprogrammet Microbial Derived Energy (MicroDrivE) vid SLU i Uppsala studerar man hur man ska kunna öka effektiviteten i framställningen av olika typer av biobränslen, exempelvis etanol.

Ett av projekten handlar om vilka växtnedbrytande enzymer man ska välja för att få ut så mycket jäsbart socker som möjligt ur olika grödor i Sverige. Hur dessa enzymer kan framställas till en så låg kostnad som möjligt, vilken jästtyp som ger bäst etanolutbyte vid jäsningen och om mjölksyrebakterier kan förbättra jäsningsprocessen är andra frågor man söker svar på.

Energin i växter är främst bunden i cellväggarna i form av de långa sockermolekylerna cellulosa och hemicellulosa, samt lignin (vedämne). Efter mekanisk och termokemisk bearbetning kan så mycket som 90 procent av främst cellulosan brytas ner till lösliga och jäsbara sockerarter, t.ex. glukos. Denna så kallade hydrolys sker med hjälp av växtnedbrytande enzymer, som framställs med hjälp av odlade mikroorganismer. Det är framförallt svampar, som finns i naturen, som producerar dessa enzymer. Efter hydrolysen kan de korta sockerarterna jäsas till etanol med hjälp av olika typer av jästsvampar, exempelvis Saccharomyces cerevisiae, vanlig bagerijäst.

Biodiverse 1/2008, Tema Energi, sid. 23-24, http://www.cbm.slu.se/publ/biodiverse/08_1.pdf

MicroDrivE, http://microdrive.slu.se/

Mats.Sandgren@molbio.slu.se, 018-471 45 92
Johan.Schnurer@mikrob.slu.se, 018-67 32 15