Projektet Biokuma har de senaste två åren tittat på förutsättningarna för småskalig livsmedelsproduktion i Norge och Sverige, med Hedmark och Värmland som studieområden. Intresset för att köpa lokalt, småskaligt, miljö-och djurvänligt producerad mat ökar, men fortfarande är det svårt för småskaliga gårdar att driva verksamheten på ett ekonomiskt lönsamt sätt. Flera förslag på hur man på nationell, regional och lokal nivå kan förbättra förutsättningarna för det småskaliga, miljö- och djurvänliga jordbruket har tagits fram inom projektet.

Forskarna har arbetat tillsammans med småskaliga gårdar i Värmland och Hedmark, intresseorganisationer, säterföreningar, myndigheter och utbildningsanordnare. Genom bland annat enkätstudier och workshopar har kunskap, förslag och idéer samlats ihop.

De småskaliga producenternas viktiga roll för det biokulturella arvet

De små jordbruksproducenterna kännetecknas ofta av att de bedriver flera typer av verksamhet, odling och drift samtidigt. Det finns gårdar som både har olika former av djurhållning och som odlar en mängd olika grönsaker.

– Den här formen av varierad verksamhet har varit vanligare historiskt, men är nu i minoritet. De flesta jordbruksproducenter är idag specialiserade på en eller två typer av produktion, säger Eva Svensson vid Karlstads universitet.

Genom att arbeta mångsidigt värnar de småskaliga gårdarna inte bara om ett traditionellt sätt att driva en gård, utan också den biologiska mångfalden och kulturhistoria – vårt biokulturella arv. Detta sätt att driva gårdar är också mer djur- och miljövänligt.

– Odling av gamla spannmålssorter och användning av skog som betesmark är två exempel på hur gårdarna värnar om biokulturellt arv. Vi ser ofta stor biologisk mångfald och ett öppet landskap där flera djurslag hålls och som betar utomhus, säger Hilde Rigmor Amundsen, Norsk institutt for kulturminneforskning.

Flera av dessa gårdar ligger på platser där det har bedrivits jordbruk sedan järnåldern, vilket både fornminnen, gravhögar och ortnamn och landskap berättar om. Men väldigt få småskaliga producenter ser sig själva som upprätthållare av tradition.

– Många av bönderna vi pratat med tycker snarare att det de gör är innovativt och modernt, till skillnad från den industriella produktionen som dominerar idag, säger Eva Svensson.

Småskalig produktion måste bli ekonomiskt lönsam för att överleva

En utmaning är att få en långsiktigt hållbar ekonomi för att kunna leva på gårdens produktion. Vilka åtgärder kan då göras lokalt, regionalt och nationellt för att förbättra förutsättningarna för småskaliga producenter?

– Dagens regelverk är ofta anpassat till storskaliga producenter. Vi uppmanar därför norska och svenska myndigheter att titta närmare på hur man kan underlätta för gårdar som producerar i mindre skala, säger Eva Svensson.

I samtal med gårdar på båda sidor om gränsen har det också framkommit att gårdarna vill ha mer samarbete med kommunerna, till exempel genom att upplåta plats för obemannade försäljningsbodar och arrangera högkvalitativa marknader för lokalproducerat. Effektiva försäljningskanaler är en nödvändighet för att gårdarna ska bli ekonomiskt framgångsrika.

– Gårdarna vi har pratat med säljer via Reko-ringar, marknader, egna gårdsbutiker och många andra kanaler. Men försäljningen är ofta tidskrävande och ett vanligt önskemål från gårdarna är stöd för att bygga upp förutsägbara och bra försäljningskanaler, säger Margareta Dahlström vid Karlstads universitet.

Förhoppningen: politiker, förvaltning och organisationer ska använda resultaten

Forskarna har även gjort en översikt över försäljningskanaler och tänkbara förbättringar för ökade inkomster samt genomfört en begränsad kartläggning över vilka utbildningar som erbjuds för den som är småbrukare eller vill starta småskalig, hållbar matproduktion. Lagar och regelverk på båda sidor gränsen har också tagits upp.

Förhoppningen är att resultaten från projektet blir använda av nationell, regional och lokal förvaltning, intresseorganisationer och andra som arbetar för att förbättra förutsättningarna för småskalig, miljö-och djurvänlig produktion.

– Det finns ett stort behov av ökad kunskap om hur viktiga dessa gårdar är för att hålla jordbrukets kulturarv vid liv. Småskalig, miljövänlig matproduktion är positivt för klimatet, för djurvälfärden, artmångfalden, för att värna om vårt historiska arv för en levande landsbygd – och för vår självförsörjningsgrad när det gäller livsmedel, avslutar Eva Svensson.

Projektet Biokuma – Biokulturellt arv och alternativ matproduktion, har genomförts under två år, från oktober 2020 till september 2022 med stöd av Europeiska regionala utvecklingsfonden, Interreg Sverige-Norge. Projektet var ett samarbete mellan Karlstads universitet, Norsk institutt for kulturminneforskning och Høgskolen i Innlandet. Samarbetspartner var även Länsstyrelsen i Värmland, Skogsstyrelsen (Värmland – Örebro), Förbundet Svensk Fäbodkultur och utmarksbruk, Föreningen Värmlands Säterkultur, Hedmarken Landbrukskontor, Innlandet fylkeskommune ved Jønsberg videregående skole samt en resursperson innenfor norsk seterkultur.

Kontaktpersoner:

Eva Svensson, Karlstads universitet: eva.svensson@kau.se, tfn: 054 -700 15 58 eller 070-571 19 81

Margareta Dahlström, Karlstads universitet: margareta.dahlstrom@kau.se, tel: 070-996 36 23

Hilde Rigmor Amundsen, Norsk institutt for kulturminneforskning hilde.amundsen@niku.no

Christina Knowles
Karlstads universitet
christina.knowles@kau.se
tfn 070-887 22 47