Andelen fotledsfrakturer som opereras har visat sig kunna minska rejält, från drygt 30 till 10 procent vid vanligaste typen av fraktur. Nyckeln är en tydlig behandlingsrutin som gynnar både patient och vårdgivare. Det visar en avhandling vid Göteborgs universitet.

I avhandlingen undersöks hur fotledsfrakturer behandlas i Sverige, och hur detta påverkas när mer strukturerade behandlingsriktlinjer införs. I dag saknas nationella riktlinjer för behandling av fotledsfraktur i både Sverige och på många andra håll.

Fotledsfraktur är en av de vanligaste frakturtyperna. Folk i alla åldrar drabbas, men vissa grupper mer än andra. Den kartläggning som gjorts i en av delstudierna bygger på data om 57 433 fotledsfrakturer registrerade i Svenska Frakturregistret under 2012-2022.

– Det vi såg är att fotledsfrakturer i högre grad drabbar kvinnor än män, och att skadorna oftast sker vintertid och orsakas av ett fall på plan yta, till exempel av att man ramlar på is och snö, säger Emilia Möller Rydberg, doktorand på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och specialistläkare i ortopedi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset Mölndal.

Flera plus med nya behandlingsrutinen

En allvarlig fotledsfraktur kan kräva upprepad kirurgi medan en lättare skada, mer lik en stukning, kan behandlas med elastisk linda. I avhandlingen beskrivs svårigheterna att gradera skadorna, och hur det öppnar för enskilda läkares bedömningar och vad som är brukligt på ett visst sjukhus.

Strukturerade behandlingsriktlinjer är tänkta att skapa säkrare och mer rättvisa bedömningar. När Emilia Möller Rydberg studerade patientdata från tiden före och efter införandet av riktlinjerna på Sahlgrenska Universitetssjukhuset år 2017 var resultaten tydliga.

– Vi fann att vi minskat antalet operationer utan att öka komplikationerna. Den nya behandlingsrutinen har också lett till att vi minskat antalet röntgenundersökningar, kortat gipstiderna och ökat andelen patienter som tillåts belasta fullt i sin gips, säger hon.

Färre onödiga ingrepp och minskat lidande

En aspekt vid den vanligaste typen av fotledsfraktur, i yttre fotknölen, var att skilja stabila frakturer från instabila, kopplat till graden av ledbandsskada. Vid stabil fraktur kunde kirurgi i högre grad undvikas, andelen opererade gick från drygt 30 till 10 procent. Samtidigt ökade andelen som tilläts stödja på sin skadade fot från 41 till 84 procent.

– Förhoppningsvis leder studierna till ett mer strukturerat omhändertagande av fotledsfrakturer framöver, och färre onödiga ingrepp för patienterna. Det har potential att spara vårdens resurser och göra vården av patienter som drabbas av fotledsfrakturer mer jämlik, säger Emilia Möller Rydberg.

– Att slippa en onödig operation, få en kortare gipstid eller kunna belasta på sin fot har också potential att minska lidandet för patienterna och göra att de snabbare kommer tillbaka till jobb och aktiviteter, något vi kommer undersöka vidare i framtida studier, avslutar hon.

Titel: On ankle fractures, https://hdl.handle.net/2077/74155

Kontakt: Emilia Möller Rydberg, tel. 0703 05 41 63, e-post emilia.rydberg@vgregion.se

Bild: Emilia Möller Rydberg (foto: Johan Wingborg/Göteborgs universitet)

Presskontakt: Margareta G. Kubista, tel. 0705 30 19 80, press@sahlgrenska.gu.se