Det har lÀnge varit kÀnt att patienter som genomgÄr hjÀrtoperationer drabbas av vissa intellektuella störningar. Minne, inlÀrning och huvudrÀkning fungerar nÄgot sÀmre Àn före operationen.
BesvÀren gÄr ofta över pÄ nÄgra veckor eller ett par mÄnader men upp till 30 procent av patienterna fÄr bestÄende men.
â Orsaken till fenomenet Ă€r omstridd, sĂ€ger docent Henrik Jönsson pĂ„ thoraxkirurgiska kliniken i Lund.
Vid hjÀrtoperationer leder blödningar till att blod samlas i hjÀrtsÀcken och i lungsÀcken. Detta blod brukar man suga upp och Äterföra till patienten. Det Àr ett naturligt förfarande med tanke pÄ bristen pÄ donerat blod och den risk man alltid tar nÀr man tillför annat blod Àn patientens eget.
â I början av 90-talet upptĂ€ckte Dixon Moody att hjĂ€rtopererade patienter har fettembolier i hjĂ€rnan. Forskningen fram till 1998 har sedan visat att dessa kommer frĂ„n operationsomrĂ„det. Jag trĂ€ffade sjĂ€lv Dixon Moody och frĂ„gade honom hur mĂ„nga fettembolier det finns i hjĂ€rnan efter en hjĂ€rtoperation. Hans svar var âc:a tre miljonerâ!
Henrik Jönsson har forskat pÄ samma fÀlt och började fundera pÄ om man inte skulle kunna rena blodet med ultraljud. Han kontaktade Institutionen för elektrisk mÀtteknik vid LTH, som Àr pionjÀr för medicinsk anvÀndning av ultraljud. Olika komponenter i blodet reflekterar ultraljudet pÄ olika sÀtt, ett fenomen som kallas akustisk impedans. Henrik Jönssons idé var att om blodet utsattes för en stÄende akustisk vÄg skulle blodcellerna samlas i noderna (dÀr vÄgorna skÀr varandra) och fettet i de motsatta punkterna, antinoderna.
Man pumpar in blodet i en kammare. Ultraljudet kan dÄ riktas pÄ ett sÄdant sÀtt att fettet pressas mot kammarens sidor. Blodet drivs framÄt genom kammaren men fettet tvingas ut i bikanalerna. I princip fungerade det men i praktiken stördes processen av de virvlar som bildades i kanalerna. I detta lÀge föreslog professor Thomas Laurell vid Elektrisk mÀtteknik att man skulle skala ner processen i mikroformat.
â Vi etsade kanalerna i kiselchips. PĂ„ det sĂ€ttet blev vi av med virvelbildningen, sĂ€ger Thomas Laurell. I gengĂ€ld blir flödet litet. En enda kanal slĂ€pper bara igenom 0,3 ml/tim. Men det problemet löser man lĂ€tt genom att samtidigt pumpa in blodet i mĂ„nga parallella kanaler i chipet. F n har vi en genomströmning pĂ„ 60 ml/tim pĂ„ ett chip. MĂ„let Ă€r att med hjĂ€lp av nĂ„gra fĂ„ chips nĂ„ upp till en genomströmning pĂ„ en liter i timmen. DĂ„ blir metoden praktiskt anvĂ€ndbar. Reningsgraden Ă€r ocksĂ„ hög: minst 95 % av fettembolierna skiljs bort vid processen.
För tvÄ Är sedan bildade Henrik Jönsson Ideon-företaget Erysave AB i vilket Thomas Laurell nu ocksÄ medverkar. DÀr arbetar man med en kiselbricka som innehÄller mÄnga parallella kanaler och som i full skala Àr nio gÄnger nio centimeter. I industriell produktion blir dock ett kisel som materialbas för dyrbar och Erysave utvecklar nu en engÄngskomponent som kan formsprutas i plast. Man anvÀnder samma teknik som nÀr man prÀglar cd-skivor.
â De konventionella sĂ€tten att behandla blod Ă€r centrifugering eller filtrering. Det hĂ€r ett tredje alternativ och dĂ€rför tror vi det finns mĂ„nga anvĂ€ndningsmöjligheter. Exempelvis Ă€r det tĂ€nkbart att ultraljudsreningen skulle kunna anvĂ€ndas vid njurdialys, pĂ„pekar doktor Jönsson.
Det ultraljudsdrivna blodreningsverket kommer att visas i LTHs monter pĂ„ Tekniska MĂ€ssan i Ălvsjö, Stockholm, den 8 – 12 oktober. Det blir en sĂ€rskild visning för pressen i montern, C05:20, i Framtidshallen. Mer information i senare utsĂ€nt pressmeddelande om LTHs utstĂ€llning pĂ„ Tekniska MĂ€ssan.
