Omkring 350 miljoner människor i Afrika talar minst ett av de 500 bantuspråken. Nya genetiska analyser av nutida och forntida personer visar att de här folkgrupperna troligen har sitt ursprung i västra Afrika och att de därefter spred sig söder- och västerut i flera vågor. Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature.

Bantufolkens utbredande började i Västafrika för 4 000 – 6 000 år sedan och anses vara en av de mest omvälvande demografiska händelserna i Afrika sedan den senaste istiden. I den nya studien har stora mängder information samlats in och analyserats, däribland genetiska prover från 1 763 personer i 14 afrikanska länder och 12 forntida individer från afrikanska regioner där den här typen av tester aldrig gjorts förut.

Tidigare forskning har kommit fram att den genetiska variationen mellan bantutalande folkgrupper gradvis minskar ju längre bort ifrån Västafrika de bor och att viktiga skiljevägar mellan de olika expansionsvägarna gått genom dagens Zambia och Demokratiska republiken Kongo.

– Genom geografisk modellering och genom att jobba tvärvetenskapligt har vi kunnat ge stöd för den modell som säger att migrationen skett i vågor, berättar Cesar Fortes-Lima, populationsgenetiker vid Uppsala universitet och studiens förstaförfattare.

En av forskarnas viktigaste upptäckter är att de kunnat visa hur bantupopulationer blandade sig med lokala folkgrupper som de kom i kontakt med under sin utvandring.

– Det här belyser den komplexa genetiska historien för bantutalande människor. Vår kunskap har fördjupats genom att vi har tagit med forntida dna från gamla mänskliga kvarlevor ända tillbaka till den sena järnåldern, säger Concetta Burgarella, populationsgenetiker vid Uppsala universitet och en av författarna till studien.

– Vår forskning har även fokuserat på de olika rutterna och tidpunkten för bantutalande befolkningars expansion, vilket ger ökad förståelsen för vilka vägar de tog när de började sprida sig. Vi har även undersökt olika vågor av omflyttningar vilket är svårt att göra enbart med hjälp av språkdata, säger Carina Schlebusch, populationsgenetiker vid Uppsala universitet, och en av författarna bakom studien.

I och med att forskare från flera olika vetenskapsområden samarbetat har en ny bild av bantufolkens spridning trätt fram och den motsäger delvis vad tidigare forskning kommit fram till. De nya resultaten kan därför vara till nytta för framtida forskning som fokuseras på genetisk diversitet hos afrikaner och populationer med ättlingar till afrikaner.

Studien har finansierats av: Knut and Alice Wallenbergs Stiftelse, Marcus Borgströms stiftelse, Sven and Lilly Lawskis fond, Europeiska unionens Horizon finansieringsprogram Horizon 2020 för forskning och innovation, Marie Skłodowska-Curie Fellowship Programme, Europeiska forskningsrådet (ERC), Europeiska regionala utvecklingsfonden, Research Foundation Flanders (FWO), the Max Planck Society, Vetenskapsrådet, Riksbankens Jubileumsfond, ASLAN Project vid Université de Lyon och ERC-CoG, BantuFirst project.

Studien: Fortes-Lima, C., Burgarella, C., Hammaren, R., … & Schlebusch, C., The genetic legacy of the expansion of Bantu-speaking peoples in Africa, Nature. DOI: 10.1038/s41586-023-06770-6

För mer information kontakta: Carina Schlebusch, professor vid Institutionen för organismbiologi, Uppsala universitet. E-post: carina.schlebusch@ebc.uu.se, Tel: 076-306 33 41 (talar engelska)

Uppsala universitet är Sveriges äldsta universitet, grundat 1477. Vi har över 50 000 studenter och 7 500 medarbetare i Uppsala och i Visby. Vi är ett brett forskningsuniversitet med forskning inom samhällsvetenskaper, humaniora, teknikvetenskap, naturvetenskap, medicin och farmakologi. Universitetet är återkommande rankat som ett av världens främsta universitet, med målet att bedriva utbildning och forskning av högsta kvalitet och relevans för att göra långsiktig skillnad i samhället.

Presskontakt:

Presskontakt

Telefon:

Mobil:

070-167 92 96