Grön och rättvis tillväxt med högre pris på fossila bränslen

De länder som historiskt släppt ut mest koldioxid till atmosfären är Europas länder och USA. Idag orsakar snabbt växande ekonomier som Kina och Indien allt mer utsläpp. Kina är det land i världen som släpper ut mest växthusgaser. Men, räknat per person släpper Kina fortfarande bara ut en bråkdel jämfört med USA. Minst, i förhållande till sin storlek, släpper Indien ut: Per capita-utsläppen är långt mindre än Kinas.

– Om vi kallar det en rättighet att släppa ut växthusgaser så värderas den rätten allt högre. Frågan är om vissa länder har större rätt än andra? säger Thomas Sterner.

Att minska utsläppen kostar pengar. Vem ska betala? En princip, säger Sterner, kunde vara att alla länder skulle minska sina utsläpp precis lika mycket procentuellt sett, exempelvis med hälften. En annan princip kunde vara att varje människa på jorden har precis lika stor rätt att släppa ut växthusgaser. Enligt den första principen, alltså att alla ska minska lika många procent, skulle USA få 16 procent av jordens totala rättigheter ifall man hade ett globalt system, medan Indien skulle få 4 procent. Om den andra principen gällde, varje människa äger samma rättighet att släppa ut, så skulle USA få 4 procent medan Indien skulle få 16 procent.

– Det är lätt att inse att Indien skulle argumentera för den sistnämnda principen och USA för den förstnämnda. Exemplet förklarar den främsta orsaken till varför klimatförhandlingarna går så långsamt, säger Thomas Sterner.

Visst kan Köpenhamnskonferensen ses som ett misslyckande eftersom inget bindande avtal uppnåddes. Man skulle också kunna se situationen som ”pågående förhandlingar”. Problemet med det är bara att klimatfrågan brådskar:

För att klara klimatutmaningen behöver utsläppen av fossilt koldioxid minska kraftigt. Ett klimatkalkyleringsprogram som utvecklats av Christian Azar och andra forskare på Chalmers (Chalmers Climate Calculator) visar på ett enkelt sätt att om vi ska nå målet att begränsa höjningen av jordens medeltemperatur till 2 grader måste vi snarast börja minska koldioxidutsläppen med ungefär 2 procent per år.

Ett av de mest effektiva styrmedlen för att uppnå detta – är höga skatter på fossila drivmedel, visar Thomas Sterners forskning. I Europa är sådana skatter högre än i USA, och det har haft en kraftigt dämpande effekt på utsläppen av växthusgaser från transport sektorn och också på halten av koldioxid i atmosfären.

Bensinförbrukningen följer inkomstutvecklingen, visar Sterners forskning, och därför är det helt avgörande på vilken nivå bensinskatten läggs. Italien och England med sina höga bensinpriser är faktiskt, i detta avseende, miljövänliga länder i jämförelse med USA och Kanada vars låga skatter snabbt spär på utsläppen.

Samtidigt lever halva jordens befolkning i fattigdom och en ordentlig tillväxt behövs.

– För att se till att denna tillväxt blir hållbar måste vi dock ha styrmedel som gör att rätt sektorer och teknologier växer. För att åter ta transportsektorn som exempel så vet vi att 5 procent tillväxt i inkomst leder till lika hög tillväxt i utsläpp. Vill man istället att utsläppen skall minska med 2 procent måste man höja drivmedelsskatterna med cirka 9 procent per år åtminstone så länge de fossila priserna når upp till kostnaderna för hållbara alternativ, säger Thomas Sterner.

En vanlig invändning mot just bensinskatter är att de sägs drabba de fattiga (skatten sägs vara regressiv). Men Sterners forskningsresultat visar att särskilt i fattiga länder drabbar bensinskatter faktiskt mest de rika (vilket kallas att skatten är progressiv). En orsak till detta är att de fattiga inte kör bil och även deras indirekta bränsleförbrukning (från kollektivtrafik) är en relativt liten del i budgeten.

– Orsaken till farhågorna för att bensinskatten ska vara regressiv och drabba de fattiga kan bero på de första studierna som gjordes i USA på 1980- och 1990-talen. Men förhållandena är olika i olika länder. I USA har även många fattiga bil och kollektivtransporten är generellt inte särskilt omfattande. Går man till de fattigaste länderna är däremot bilar och bensin lyxvaror. Frågan måste alltså studeras i länder med olika inkomstnivå och fördelning, säger Thomas Sterner.

På Världsbankens ABCDE-konferens (Annual Bank Conference on Development Economics) talade han på temat Environmental Commons and the Green Economy.

ABCDE konferensen arrangerades för första gången 1989 och har sedan dess fått status som en av de mest tongivande årliga konferenserna för forskning inom utvecklingsekonomi. Årets konferens anordnades av Sveriges regering och Världsbanken och samlade cirka 600 deltagare från hela världen. Bland talarna återfanns flera nobelpristagare – Elinor Ostrom, Joseph Stiglitz, Eric Maskin, James Mirrlees och Robert Solow, liksom Världsbankens Senior Vice President och chefsekonom, Justin Yifu Lin.

Mötet avslutades med ett samtal mellan tre nobelpristagare på temat ”Development Challenges in a Post-Crises World”. Moderator för diskussionen var Stephanie Flanders, ekonomisk redaktör vid BBC.