Hur blir man svensk?

I studien belyses en grupp unga kvinnors förståelse av och föreställningar om nationalitet. Delvis ges svar på frågan hur det kan komma sig att en del av dessa kvinnor, trots att de är födda i Sverige, inte nödvändigtvis främst kallar sig för svenskar. Studien har två specifika fokus: dels behandlas kvinnornas berättelser om deras nationella tillhörighet, dels analyseras deras berättelser om ’invandraren’ och ’invandrarskap’.

I studien refererar kvinnorna till nationalitet som något man socialiseras in i. Familjen och samhället sägs spela en avgörande roll i denna process. Ens nationalitet ses även som en mer eller mindre permanent och essentiell del av en själv. Detta innebär att det ses som svårt att förändra sin nationalitet, t.ex. om man flyttar utomlands. I viss mån förklarar detta varför en del av kvinnorna inte förväntar sig att invandrare som är bosatta i Sverige kallar sig för svenskar. Ett par deltagare i studien ser sig själva som invandrare i vissa avseenden, trots att de är födda i Sverige. Detta görs för att understryka att de inte känner sig som svenskar till hundra procent eller för att implicit ifrågasätta fördomar om invandrare.

Även om en mer eller mindre enhetlig förståelse av nationalitet framträder i intervjuerna, så är dess betydelse i vissa avseenden även ifrågasatt. Detta gäller främst nationalitetens relevans för kvinnorna i deras vardag, men även dess egentliga innebörd.

Avhandlingens titel: Speaking of Nationality: On Narratives of National Belonging and the ’Immigrant’
Avhandlingsförfattare: Anita Brnic, tel. 031-205546 (bost.), 031-7734078 (inst. t.o.m. 2002-09-13)
e-post: Anita.Brnic@sociology.gu.se (t.o.m. 2002-09-13)
Fakultetsopponentens namn: Fil. dr Diana Mulinari, Lund
Tid och plats för disputation: Fredagen den 13 september 2002, kl. 10:15, hörsal Sappören, Sprängkullsgatan 25, Göteborg