Hur mycket har det egentligen regnat?

Framför allt i fjällområden är det fortfarande de traditionella regnmätarna som används för att mäta nederbörd, men fjällområdena är glest befolkade och
svårtillgängliga vilket gör att det kan vara flera mil mellan de meteorologiska stationerna. Stationerna ligger dessutom ofta i dalgångar, där folk bor och där det finns vägar som gör dem möjliga att nå. Den mesta neder-börden faller däremot i höglänt terräng. Årsnederbörden vid
stationerna ligger runt 600-800 mm/år, medan nederbörden i den högre terrängen skattas till 1500-2000 mm/år. För att få veta hur mycket nederbörd som totalt fallit över området krävs därför att man har metoder för att uppskatta nederbörden mellan stationerna. Barbro Johansson utvecklar och utvärderar sådana metoder i sin avhandling.

Inom ett område är det främst topografin som styr den geografiska fördelningen av nederbörd. Vindriktning och vindstyrka har också betydelse eftersom luftens stigning på framsidan av ett berg leder till kraftigare nederbörd där än på läsidan. I avhandlingen finns statistiska samband som
visar den typiska nederbördsfördelningen vid olika vindriktningar som tagits fram med hjälp av digitala höjddata, storskalig vindinformation och nederbördsobservationer. Dessa samband har sedan utnyttjats för att skatta arealnederbörd utifrån punktobservationer. Sambanden har utvecklats för hela Sverige men visade sig speciellt värdefulla i fjällområden med ett glest
observationsnät.

Dessa områden är av intresse av flera skäl. Eftersom nederbörden, och därmed avrinningen, är hög påverkar den i stor utsträckning den totala vattenföringen i våra Norrlandsälvar. Den höga avrinningen i kombination med
stor fallhöjd innebär också att de är viktiga för vattenkraftproduktionen.

Vid SMHI utnyttjas arealnederbörd i hydrologiska beräkningsmodeller. Ett användningsområde för modellerna är just flödesprognoser, men de används även för att ta fram historiska tidsserier av vattenföring i punkter som
saknar direkta mätningar. Dessa serier bearbetas sedan vidare. Till exempel kan man ta fram dimensionerande extremvärden som behövs vid byggande av dammar och broar. De hydrologiska modellerna kombineras även med
hydrokemiska rutiner för att modellera transport av näringsämnen och studera effekter av ändrad markanvändning.