Det är dock uppenbart att alla metaforer inte är lika starka. Många är idag blekare och mindre tankestimulerande än när de en gång skapades. Hur kan vi då avgöra vilka uttryckssätt som (ännu) speglar ett verkligt metaforiskt tänkande? Och hur fungerar våra riktigt konventionella metaforer?

En metafor aktiverar begrepp och föreställningar från en viss erfarenhetsdomän (t.ex. vikt och tyngd) för att beskriva fenomen i en helt annan domän (t.ex. mänskliga känslor), som när vi talar om att någon är tyngd av sorg eller bär på ett tungt ansvar. Denna förmåga att aktivera föreställningar från ordens ursprungliga användningsområden varierar mellan olika metaforer, och kallas här bildlighetsgraden.

Jan Svanlund har undersökt metaforernas konventionella användningsmönster. Genom att analysera vilka andra ord som ofta används tillsammans med metaforerna kan man dra slutsatser om bildlighetsgraden och vad som påverkar den.

Det visar sig t.ex. att metaforernas ålder knappast påverkar bildligheten. Däremot har t.ex. ord som rör vägning (som väga, vikt, våg) svagare bildlighet än tyngdkraftsrelaterade ord (som tyngd, tynga, tung). De senare appellerar mer till kroppsligt sinnliga upplevelser – även i metaforiska sammanhang!

Avhandlingens titel: Metaforen som konvention. Graden av bildlighet i svenskans vikt- och tyngdmetaforer

Jan Svanlund kan nås på tfn 08-92 95 77 (hem), 08-442 42 09 (arb), e-post: j.svanlund@spraknamnden.se

Stockholms universitet

Presskontakt:

Presstjänsten

Telefon:

08-16 4090

Mobil: