Institutionaliserad barndom

Christina Gars ger i sin doktorsavhandling perspektiv på föräldrars och förskollärares samverkan. Gränser för föräldraskap och förskolläraruppgift undersöks. Utgångspunkten är den moderna barndomen med dess institutionalisering och de genomgripande förändringar i små barns liv som den innebär. Barndomen har blivit offentlig och därmed har även föräldraskapet blivit offentligt.

I studien undersöks hur föreställningar om barn och barndom, om föräldraskap och förskolläraruppgift kommit till uttryck. Föreställningarna har varierat. Ett föräldraskap med inslag av professionalisering och pedagogisering har dominerat. En förskollärare som ser sig förfoga över kraftfulla pedagogiska verktyg, likaväl som en som ser sig som mera maktlös, har visat sig.

Ett djupt engagemang i barnen och stor omsorg om att ordna på bästa sätt för dem har blivit synligt i materialet. De blickar som riktats mot barnen har skapat olika barn. Ett sätt att gestalta barnen framträder särskilt tydligt. Det är ett barn som granskats med vetenskapliga förtecken. Ett barn som man – av omsorg om dess bästa – bemödar sig om att anpassa till de krav man menar att fortsatt skolgång och vuxenliv kräver.

Variationen i föreställningar innebär att ett och samma barn, vid föräldrars och förskollärares möten och samtal, kan framställas på ett sätt som präglas av hopp och tilltro eller på ett sätt som präglas av problem. Detta beror inte på barnets sätt att vara utan på den blick som riktas mot det.

Christina Gars är verksam som högskoleadjunkt vid Lärarhögskolan i Stockholm.

Disputation: 1 juni kl. 10.00
Lokal: sal D3, Lärarhögskolan i Stockholm, Rålambsvägen 24-30
Opponent: Professor Gunilla Halldén, Linköpings universitet