Vidare undersöks hur dessa risker kan förstås och analyseras i de delegeringskedjor av makt som är centrala i den representativa demokratin. Andra frågor som ställs är vilka typer av korruption som förekommer i Sverige, hur attityder till korruption och riskzoner ser ut i Sverige, hur korruptionen förändras över tid och hur den bekämpas.

Huvudresultaten är att korruptionens riskzoner i Sverige är relativt lika de som finns i jämförbara länder. Verksamhet som gäller tillståndsgivningar och upphandlingar innebär ständiga risker, likaså befattningar där myndighetsutövning påverkar en klient som har direkt kontakt med befattningshavaren. Byggsektorn, transport- och kollektivtrafiksektorn, gränskontroll av människor och införsel av varor och polisverksamhet är exempel på utsatta sektorer. På områden där det sker eller har skett snabba verksamhetsförändringar finns också risker om kontrollsystemen inte anpassas till förändringarna. De korruptionsfall som upptäcks gäller kommunal verksamhet i högre utsträckning än statlig, vilket hänger samman med att en mycket stor del av den offentliga servicen bedrivs kommunalt. På samma sätt är tjänstemän för att de är fler i absoluta tal inblandade i eller utsatta för fler korruptionsförsök än politiker. Det är svårare att dra slutsatser när det gäller den relativa riskbenägenheten för olika nivåer eller tjänstekategorier. Några av de faktorer som ändå kan pekas på som betydelsefulla är att stora förändringar av verksamheten och formerna för beslutsfattande och delegering, har varit särskilt påtagliga på den kommunala nivån. Vidare så är det ofta tjänstemän snarare än politiker som sitter på nyckelpositioner i myndighetsutövning, tillståndsgivning och upphandling där risker för korruption är påtagliga.

N√§r det g√§ller attityder till korruption framg√•r det vid en internationell j√§mf√∂relse att de svenska attityderna √§r str√§nga. Under 1990-talet har synen p√• korruption dock blivit striktare √§ven i andra l√§nder och attityderna √§r i vissa fall restriktivare √§n de svenska. Attityder √§r av betydelse n√§r det g√§ller att f√∂rhindra korruption. Ju mer accepterat korrupt beteende √§r och ju mer sannolikt det √§r att t√§nkbara transaktionsparter √§r korrupta, desto l√§gre blir de f√∂rv√§ntade kostnaderna att sj√§lv vara korrupt. I allm√§nhet finns en ganska stor √∂verensst√§mmelse om vilka f√∂rseelser som anses vara de mest korrupta, s√•som mutor vid myndighetsbeslut och nepotistiska tj√§nstetills√§ttningar. Samtidigt √§r det dock s√• att det som vi uppfattar vara korrupt till viss del skiljer sig √•t, vilket f√•r konsekvenser f√∂r √•tg√§rder mot korruption. Att, ist√§llet f√∂r att vidta √•tg√§rder, f√∂rlita sig enbart p√• m√§nniskors eget ‚ÄĚsunda f√∂rnuft‚ÄĚ r√§cker inte d√• vad som √§r en korrupt handling √§r olika f√∂r olika m√§nniskor.

När det gäller åtgärder mot korruption kan några exempel bland resultaten lyftas fram. Små beslutsfattande grupper med liten insyn och öppenhet (och i många beslutssituationer ofta bestående av enbart män) behöver öppnas. Beslutsfattande och myndighetsutövning bör utsättas för effektiv granskning av en effektiv revision. Ett betydelsefullt resultat är också vikten av att anpassa kontrollåtgärder till den befintliga ordningen för delegering av makt och beslutsfattande i en organisation. Om regler för delegering förändras till exempel som ett led i att göra en organisation mer flexibel och effektiv, kan det också innebära att nya mekanismer för kontroll och ansvarsutkrävande behövs. Allmänt kan sägas att delegationsbestämmelser och kontrollåtgärder böra vara utformade på så sätt att kostnaderna för att fuska blir kännbara.

Det √§r inte studiens syfte att i sig f√∂rs√∂ka klarl√§gga om korruptionen har √∂kat i omfattning, men j√§mf√∂relsevis √§r Sverige ett land d√§r den f√∂rekommer i relativt liten utstr√§ckning. √Ąven om korruptionsniv√•n i internationell j√§mf√∂relse fortfarande √§r l√•g kan det dock samtidigt konstateras att korruption existerar i Sverige. Under 1990-talet har det visat sig att det finns m√•nga riskzoner och att en l√•g korruptionsniv√• inte kan tas f√∂r given. Det √§r d√§rf√∂r viktigt att redan vid l√•ga korruptionsniv√•er f√∂rhindra en √∂kning.
Fredagen den 7 juni f√∂rsvarar Staffan Andersson, statsvetenskapliga institutionen, Ume√• universitet, sin doktorsavhandling med titeln ‚ÄĚCorruption in Sweden- Exploring Danger Zones and Change. Svensk √∂vers√§ttning: Korruption i Sverige – En studie av riskzoner och f√∂r√§ndring.
Disputationen äger rum klockan 15.15 i Samhällsvetarhuset, Hörsal C.
Fakultetsopponent är professor Paul Heywood, University of Nottingham, England.

Staffan Andersson är uppvuxen i Jämshög, Blekinge. Han nås på:
Tel: 090- 786 61 74
E-post: staffan.andersson@pol.umu.se