När deltagarnas livssammanhang synliggjordes i dagböcker och datorbearbetade grafer, blev de också möjliga att reflektera över. Restriktioner och möjligheter för det egna handlingsutrymmet kunde identifieras. När deltagarna analyserade sina unika, aktivitetsrelaterade, geografiska och sociala sammanhang och relaterade dessa till sin upplevda verklighet blev det tydligt vad de kunde förändra, såväl i vardagslivet som i arbetslivet.
I båda fallstudierna var förändringarna ytligt sett ganska obetydliga och många deltagare blev själva förvånade över att små saker kunde göra så stor skillnad. Åtgärderna var av sådan art att de visade omgivningen att deltagarna värderade och respekterade sig själva och sina liv mer än tidigare. De började säga vad de tyckte, delegerade arbete och begränsade sina åtaganden. Deltagarnas upplevelse av det egna livssammanhanget förändrades och deras uppfattning om vad som var möjligt att åstadkomma närmare sig deras reella handlingsutrymme.
– Människors egna kunskaper om sina livs- och arbetslivssammanhang måste i högre grad tas till vara om man ska komma till rätta med den ökade ohälsan, säger författaren Kersti Nordell. Den tidsgeografiska arbetsmodellen och dagboksmetoden (4M) är ett flexibelt verktyg med många möjliga användningsområden, t ex inom rehabiliteringsverksamheter och i förändringsarbeten på arbetsplatser.
Avhandlingens titel: ”Kvinnors ohälsa en fråga om medvetenhet, möjligheter och makt. Att öka förståelsen för människors livssammanhang med tidsgeografisk analys”
Författaren är verksam vid Kulturgeografiska institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
För ytterligare information kontakta: Kersti Nordell, tel 031-873663, e-post kersti.nordell@geography.gu.se