Översättning eller översättning, eller?

I fallet med TV-översättningen glömmer vi ofta bort att översättningen har producerats under de specifika förhållanden som TV-mediet kräver, t.ex. att talat språk översätts till skrift, att utrymmet för skriften är begränsat eller att översättarna förväntas följa de specifika språknormer som mediet kräver. Även inom andra typer av översättningsverksamhet, t.ex. skönlitterär översättning, påverkas översättarna av en mängd olika faktorer som härstammar från översättningssituationen. Därför är det berättigat att nyansera översättningsbegreppets innebörd. Översättning betyder helt enkelt olika saker inom olika verksamhetsfält.

Detta är just vad en nyskriven avhandling av Yvonne Lindqvist från Institutionen för nordiska språk vid Stockholms universitet handlar om. Hon har studerat översättning inom högprestigelitteraturen respektive lågprestigelitteraturen. Utmärkande för högprestigeöversättare är att de respekterar författaroriginaliteten i originaltexten. De strävar efter trohet mot förlagans stil. Språkligt uttrycks troheten inte bara genom att översättaren lägger sig mycket nära originalet utan också genom att de kompenserar för stilbärande drag, t.ex. bildspråk, som inte kunde överföras till svenska. Lågprestigeöversättare förhåller sig däremot friare till förlagans stil. De stryker hela stycken och repliker i romanerna och bildspråk anpassas till vanliga svenska uttryck. Man kompenserar inte heller för strukna stilbärande drag i originalet, eftersom källtexternas stil inte avgör hur en lyckad översättning ser ut inom lågprestigelitteraturen.

Doktorsavhandlingens titel: Översättning som social praktik. Toni Morrison och Harlequinserien Passion på svenska.

Disputationen äger rum lördag 8 juni kl. 10 i hörsal 11, hus F, Södra huset, Frescati. Opponent är professor Lars Kleberg, Södertörns högskola.

Yvonne Lindqvist kan nås på tfn 08-16 35 50, 08-15 63 58, e-post yvonne.lindqvist@nordiska.su.se