2018 fick forskare vid Södertörns högskola uppdraget att nå ny kunskap om hur den offentliga konsten har utvecklats och förändrats de senaste 20 åren. Nu presenteras resultatet av forskningsuppdraget i en ny antologi som försöker närma sig svaret på den offentliga konstens roll.

− Synen på offentlig konst har alltid förändrats, vilket också syns i antologin. Annika Öhrner skriver bland annat om Siri Derkerts ristningar på tunnelbanestationen vid Östermalmstorg, med Simone de Beauvoir och utdrag från Internationalen på väggarna. Superradikala människor som tittat ut på borgarna. Skulle det kunna ske i dag? Å andra sidan tar den offentliga konsten idag fler olika skepnader, och är delvis mer tillfällig, något som existerar en kortare period, säger Håkan Nilsson, professor i konstvetenskap.

Trots att den offentliga konstens ständiga närvaro i samhället finns ganska lite skrivet om den ur konstvetenskapligt perspektiv. Men det är också en fråga som engagerar utanför konstens fält, som statsvetare, etnologer och ekonomer. Som del i en större satsning från Statens konstråd kring den offentliga konstens roll fick Håkan Nilsson och hans kollegor frågan om de vill bidra till att stärka kunskapen på området. Det inleddes med att man i samarbete med Akademi Valand tog fram en forskningsöversikt där Valand antog ett internationellt perspektiv och Södertörn ett nordiskt. Därefter har forskare från konstvetenskap på Södertörns högskolas ingått i flera publika seminarier, arrangerat en konferens och nu slutligen satt samman antologin: Omförhandlingar. Den offentliga konstens roll efter millennieskiftet.

Ett omöjligt uppdrag?

Att söka svaret på vad offentlig konst är, det är enligt Håkan Nilsson ett omöjligt uppdrag. Perspektiven och ingångarna är för många och området för komplext. Istället tog sig forskarna sig an uppdraget utifrån tidigare kunskaper och forskningsfrågor. Charlotte Bydlers kapitel handlar om leken plats och kretsar kring samisk konst i Jokkmokk, Anna Rådström har skrivit om skulpturen Listen! i Umeå – ett monument över metoo-uppropen 2017. Ett annat exempel är Oscar Svanelid som ägnar sig åt offentlig konst som trygghetsåtgärd.

Tidens anda, politiska diskussioner och samhällsideal – alla har påverkat synen på konsten i stort och smått. Omförhandlingar pågår ständigt. En sådan som kan skönjas är den offentliga konstens roll i samband med nybyggnation.

Monumentfeber och årsringar

Runt sekelskiftet 1800–1900-tal rådde monumentfeber. Pampiga stenstäder växte fram och ofta utsmyckades fasaderna utifrån byggnadens funktion. Ett exempel är Televerkets hus i Göteborg, en gång i tiden arbetsplats åt stadens växeltelefonister. Idag huserar där ett gym, vårdcentral och BVC. Men husets historia finns kvar i fasadens utsmyckningar.

− De är som årsringar, en jätteviktig del av den offentliga konsten. Idag tänker byggherrar och fastighetsägare annorlunda, de bygger inte fastigheter för ett syfte. Först är det ett kontor, sen ett dagis. Ett tillfälligt verk kan plockas ner, det kan bli ett jippo och skapa uppmärksamhet. Jag tror att det är en av anledningarna till att man från konstens håll åter ser värde i det permanenta säger Håkan Nilsson.

I boken diskuteras också den offentliga konstens frihet samt förväntningar från beställaren. Statens konstråd till exempel ska ha en kritisk roll, men konstnären som anlitas; kan hen vara kritisk och fri i sitt skapande?

− Det blir lätt så att även konstnären tar på sig uppdraget att spegla demokratiska värden och ställer sig frågor om man vågar göra vissa saker. I den offentliga konsten finns föreställningar som inte finns i ”konst-konsten”. Den senare existerar dessutom i ett snävare rum, på gallerier och museum, dit en begränsad skara redan intresserade människor går. Den offentliga konsten är ur vissa perspektiv mindre fri, men i gengäld har man en publik som är helt oförberedd, och deras reaktioner är ibland mer intressanta än de redan frälstas, säger Håkan Nilsson.

Sophia Nilsson
forskningskommunikatör

sophia.nilsson@sh.se
072 – 214 10 53