För att förbättra livsförhållandena i fattiga länder krävs ett ömsesidigt samarbete och en förståelse för varandras olika förutsättningar. Risken finns att olika stödprojekt skapar en struktur för klimatomställningar som inte fungerar i praktiken när projektbidragen är slut. Det visar en ny avhandling från Linnéuniversitetet.

Ekonomen Alina Husungs forskningsfokus är klimatomställning och bekämpning av fattigdom. Hon har undersökt hur entreprenörskap kan användas för att organisera ekonomin på ett sätt som läker de skador som människor tillfogat ekosystemet.

I sitt avhandlingsarbete har Alina Husung studerat ett kryddodlingsprojekt på ön Pemba. Ön tillhör Tanzania och ligger ungefär fem mil från fastlandet. Projektet är en del av ett större EU-finansierat projekt. Syftet med kryddprojektet var att samordna arbetet med att förbättra hållbarheten inom skogsjordbruket och kryddodlingarna. Samtidigt skulle invånarna få verktyg att för att kunna anpassa sig till klimatförändringarna och bekämpa fattigdom, även när projektfinansieringen upphör.

Förhållandet om utvecklingsbiståndet kan vändas om

– I min forskning har jag utgått från den så kallade nord-syd-konflikten. Det är den socioekonomiska och politiska uppdelningen av världen, där industriländer är ”nord” och utvecklingsländer eller ”tredje världen” är ”söder”, säger Alina Husung som är doktorand vid Linnéuniversitetets institution för organisation och entreprenörskap.

– Min avhandling hjälper till att utmana traditionella förhållningssätt till hållbar utveckling som bygger på idén om att människor i det globala nord har alla svar på globala utmaningar, inklusive klimatförändringar. Till exempel är det många som förknippar Östafrika med kontinuerliga förfrågningar om utvecklingsbistånd. Underprivilegierade människor i globala syd framställs vanligen som passiva och hjälplösa ”offer”, med antagandet att ”vi” (västerlandet) har lösningarna och att ”de” (det globala syd) har problemen.

Forskningen visar dock att i vissa fall kan förhållandet om utvecklingsbiståndet vändas om. Avhandlingen illustrerar hur individer i det globala norden kan lära av individer som redan anpassar sig till konsekvenserna av klimatförändringarna. Det gör de genom att kreativt experimentera och prova nya former av försörjningsmöjligheter. Forskningen visar att anpassningsstrategier till klimatförändringar kan utvecklas direkt av de människor som behöver dem mest.

Etiskt nödvändigt att involvera globala syd i beslutsprocessen

Avhandlingen ger också praktiska förslag till beslutsfattare som arbetar för utvecklingsorganisationer som verkar inom områdena klimatanpassning och fattigdomsbekämpning. Mer konkret ger Alina Husungs studie förslag till vad västerländska finansiärer bör tänka på när de finansierar socialt entreprenörskap i Östafrika/Afrika.

– Jag föreslår att, för att göra relationerna inom globala syd-nord-samarbeten mer jämlika, bör vi inte bara överväga att göra reglerna som styr dessa relationer mer rättvisa. Vi bör också göra det möjligt för globala syd-aktörer att medbesluta om eventuella, nya regler. Till exempel måste människor i det globala syd bestämma själva över projektpengarna. Det är etiskt nödvändigt att involvera globala syd i beslutsprocessen.

– Vi måste också utveckla anpassningsstrategier som är känsliga för det globala syds förutsättningar, förmågor och intressen. Det är därför nödvändigt att dominerande aktörer i syd-nord-samarbeten är medvetna om, och omfamnar, den mångfald av röster och de marginaliserade perspektiv som finns i det globala syd.

”Small wins”

Alina Husungs studie visar också hur entreprenörer kan skapa alternativa strategier. Det sker genom att använda befintliga resurser och regler i sin strävan efter så kallade ”small wins”. Det kan inträffa när de är föremål för strukturella begränsningar, som till exempel förlust av projektfinansiering. Det innebär, till exempel, att entreprenörer skapar små uppfinningar genom kollektiva handlingar.

De kan använda etablerade relationer, informella nätverk och gemenskapsband för att ersätta det finansiella kapital som de inte längre har tillgång till. Genom att sträva efter så kallade ”small wins” och genom att engagera sig i små förändringar kommer entreprenörer, till viss del, att kunna fortsätta med sitt arbete även efter att projektets finansiering har avslutats.

Kontakt

Alina Husung, doktorand, 072-452 04 62, alina.husung@lnu.se
Carina Sörgårn, forskningskommunikatör, 0470-70 85 52, carina.sorgarn@lnu.se

 

 

Ulrika Bergström
Pressansvarig
070-259 36 29
ulrika.bergstrom@lnu.se