Den grekiska arkitekturen har varit förebild för att antal byggnader under 1800- och 1900-talet, t.ex. Capitolium och Lincoln Memorial i Washington samt British Museum i London. Detta intresse har resulterat i att den enskilda byggnaden har hamnat i fokus Àven i arkeologiska sammanhang. Hur grekerna planerade det arkitektoniska rummet Àr emellertid diskuterat i betydligt mindre grad Àn den enskilda byggnaden. Henrik Boman anser dÀrför att det Àr viktigt att göra en studie dÀr samspelet mellan byggnaderna Àr det centrala, inte den enskilda byggnaden.
Parthenon, Olympeion och Zeustemplet Àr vÀlkÀnda för alla idag tack vare TV, media och inte minst turistresor. Den enskilda byggnaden var bÀrare av de element som vÀsterlandet associerade med den grekiska kulturen, t.ex. var den doriska, joniska och korintiska kolonnordningen indikatorer pÄ förfinad kultur och arkitektur.
Henrik Boman ger i sin avhandling ett alternativ till tolkningen av arrangemang av byggnader i offentliga miljöer. Med utgÄngspunkt i kunskap som förvÀrvats genom studiet av den enskilda byggnaden och genom en fokusering pÄ fyra aspekter av rummet, byggs en bild av det grekiska rummet upp som inte sammanfaller med den traditionella. De fyra specifika aspekterna Àr: sekvens (relativ kronologi), grÀnsen mellan det offentliga rummet och det privata, cirkulationssystem samt de byggnader som lÀmnades ofÀrdiga pÄ centrala platser i den offentliga miljön.
Med detta perspektiv pÄ grekisk arkitektur kan man karaktÀrisera det grekiska rummet pÄ följande vis. Byggnaderna stod oförÀndrade under en mycket lÄng tid, vilket ger Àldre stilar och dekor en betydelse för det senare gestaltandet av miljön. Ser vi pÄ helgedomen Akropolis i Athen som exempel sÄ byggdes Parthenon och de andra templen pÄ 400-talet f.Kr., medan helgedomen anvÀndes till 500-talet efter Kristus  miljön sÄg nÀstan exakt likadan ut under 900 Är. Detta innebÀr att det som vi ser som specifika stildrag i en speciell tidsperiod Àr ett konstant inslag i den byggda miljön under en betydligt lÀngre period.
FörÀndringen i miljön skedde i första hand genom anvÀndandet av mindre element som statybaser och monument, inte genom uppförandet av nya byggnader. Man kan se hur byggnader och cirkulationsmönster Àndrats genom att mindre element blockerar eller förstÀrker arkitekturen.
Vidare kan man se att ofÀrdiga byggnader och strukturer i ruiner lÀmnades kvar synligt pÄ viktiga platser i miljön. Demonterade rester av Àldre byggnader lagrades ofta, förmodligen synligt, vilket kan kopplas till en attityd dÀr bygganden som process var en lika viktig aspekt av en byggnad som dess fysiska existens.
Avhandlingens titel: Movement in Space. An Architectural Analysis of Public Space in Archaic to Hellenistic Greece.
Disputationen Àger rum lördagen den 8 februari 2003 kl. 13.15
Opponent: Professor John Camp
Sal T 307, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6, Göteborg
NÀrmare upplysningar kan fÄs av Henrik Boman, tel. 031-16 85 34 (hem),
e-post henrik.boman@class.gu.se
