Avhandlingen påvisar att den sceniska utbildning, som 1964 flyttades från statliga eller kommunala teatrar till statliga scenskolor, tog hand om dessa nya tankar och började bygga upp en metodik i undervisningen som skulle starta i studentens egen verklighet. Undervisningen ville bygga upp en medvetenhet hos den enskilde studenten om sina kroppsliga och vokala resurser, sinnesupplevelser, erfarenheter och känsloregister. Vid sidan av den personliga medvetenheten ville den nya utbildningen också träna upp ett kollektivt teatermedvetande med sikte på en teatersyn där ensembletäkandet fanns i fokus.

Den kreativa skådespelaren
Järleby vill påvisa att den nya grundsynen i svensk skådespelarutbildning resulterade i en accentförskjutning i arbetsmaterial och arbetsmetoder från att studera in givna roller till att undersöka den enskilde skådespelarens kreativitet. I ett inledande skede av skådespelarutbildningen kunde arbetsmaterialet nu bestå av improviserade situationer som hämtats från studenternas egen vardag innan de fick pröva på att använda sig själva i en fiktiv och dramatisk berättelse. Arbetsmetoderna blev till stor del improvisationer, lek samt undersökande av de handlingar som kunde vara tänkbara i olika sceniska situationer.

Doktorsavhandlingens titel: Från lärling till skådespelarstudent. Skådespelarens grundutbildning.

Disputationen äger rum lördag 2 februari kl. 12.00 i hörsal 3, hus B, Södra huset, Frescati.. Opponent är professor Pentti Paavolainen, Teaterhögskolan i Helsingfors.

Anders Järleby kan nås på tfn 0511-211 77, e-post jarleby@hotmail.com

Avhandlingen kan beställas via Teatervetenskapliga institutionen eller hos författaren.

Stockholms universitet

Presskontakt:

Presstjänsten

Telefon:

08-16 4090

Mobil: