Låt barnet hålla andningsmasken och själv bestämma vilket finger syremätaren ska sitta på. Lisbet Anderssons avhandling i vårdvetenskap ger svar på hur små insatser kan förbättra barnens upplevelse av operationsmiljön, utan att riskera patientsäkerheten.
Varje år opereras omkring 100 000 barn i Sverige. För många av dem är det en situation förknippad med oro och en känsla av maktlöshet. Operationssalen är en obekant och okänd miljö som barnen sällan har varit i kontakt med tidigare. Den innehåller mycket teknisk utrustning som är svår att förstå. Vid anestesi ska barnet lägga sig i den okända miljön, omgiven av personal som de inte har träffat tidigare.
Lisbet Andersson är anestesisjuksköterska sedan över 20 år och har varit ansvarig för barnsektionen vid Centrallasarettet i Växjö. Hon har nyligen disputerat med en avhandling som undersöker samspelet mellan barn, föräldrar och vårdpersonal i samband med anestesi. Syftet är att hitta metoder för en tryggare operationsmiljö. Avhandlingen kombinerar videoobservationer, enkätstudier och djupintervjuer för att förstå situationen för alla inblandade.
– Min avhandling har resulterat i handfasta råd som är lätta att applicera och som varje operationsavdelning kan ta till sig. Den visar att små förändringar kan göra stor skillnad för barn och föräldrar, utan att utmana patientsäkerheten, säger Lisbet Andersson, docent vid Linnéuniversitetets institution för hälso- och vårdvetenskap.
Kontakt
Lisbet Andersson, doktorand, 0470-70 83 39, lisbet.andersson@lnu.se
