För att kunna bedriva ett rationellt skogsbruk har man traditionellt delat in skogen i bestÄnd, det vill sÀga omrÄden med relativt lika egenskaper. Oftast har man utgÄtt frÄn skogens Älder och vilka trÀdslag den innehÄller.
Problemet Àr bara att bestÄnden inte alltid Àr sÄ enhetliga. Detta beror pÄ skillnader i marktyp och det faktum att skogen förÀndras över tiden. DÀrför Àr det inte alltid mest lönsamt att bruka bestÄnden pÄ ett enhetligt sÀtt.
BestÄnden Àr dessutom inte anpassade för andra syften med skogen Àn ren virkesproduktion. I takt med att kraven ökar pÄ att skogsbruket ska ta större hÀnsyn till naturvÄrd, biodiversitet och rekreation behöver skogen betraktas med nya ögon.
Johan Stendahl visar nu i en doktorsavhandling att det ofta finns ett flÀckvis mönster, en struktur, av mer enhetliga omrÄden inom ett bestÄnd.
Hur stora de enhetliga omrÄdena Àr beror pÄ vilken egenskap som undersöks.Till exempel hade trÀden pÄ en försöksyta ungefÀr samma tjocklek inom omrÄden som var 80 meter i diameter. För vissa markegenskaper var storleken pÄ enhetliga omrÄden 40 meter, för andra 80 eller 120 meter. För de flesta
egenskaper finns det enhetliga omrÄden med mellan 10 och 170 m i diameter.
Detta kan jÀmföras med de traditionella bestÄnden vars storlek överstiger ett eller ett par hektar.
De smÄskaliga rumsliga strukturerna inom skogliga bestÄnd skulle kunna utnyttjas till att planera skogsbruket effektivare. Till exempel skulle man kunna beskriva skogen mer kontinuerligt med hjÀlp av mindre enheter. Dessa skulle sedan, vid planeringen, kunna kombineras för att skapa de
behandlingsenheter som Àr bÀst för ett visst ÀndamÄl. Resultatet blir att skogliga ÄtgÀrder, sÄsom avverkning eller gallring, kan utföras vid rÀtt tidpunkt för alla delar av ett bestÄnd. Man kan ocksÄ med ett sÄdant system fÄ bÀttre information om den skogliga rÄvaran redan nÀr den stÄr i skogen, nÄgot som idag efterfrÄgas av virkesköpare. Dessutom gÄr det att ta bÀttre hÀnsyn till smÄskaliga naturvÄrdsobjekt om man anpassar planeringsenheternas storlek efter de egenskaper man Àr intresserad av.
Ofta rÀcker det till exempel med att spara en liten del av ett bestÄnd för att skapa förflyttningsvÀgar för en hotad isolerad art. Produktionen frÄn hela bestÄndet behöver inte gÄ förlorad.
I avhandlingen studerades Àven betydelsen av markens mineralsammansÀttning för skogens tillvÀxt. Förekomsten av lÀttvittrade mineral gynnade bördigheten, men sambanden var komplexa och berodde pÄ geologin i stort. Inom definierade geologiska regioner gick det att förutsÀga den potentiella
tillvÀxten genom att undersöka markens mineral.
Johan Stendahl, institutionen för skoglig marklĂ€ra, SLU, försvarar fredagen den 14 september kl. 09.30 sin doktorsavhandling ”Spatial Aspects of Forest and Forest Soil Management”. Disputationen Ă€ger rum i Hörsalen, Loftet, SLU, Uppsala. Opponent Ă€r Dr Jari Liski, Institutionen för
skogsekologi, Helsingfors universitet, Finland.
Mer information: Johan Stendahl, 018-67 38 01,
e-post: johan.stendahl@sh.slu.se
Bilder: http://www.slu.se/aktuellt/pressbilder/johanstendahl/index.html
