Södra Sveriges unika mohare har fått arvsmassan kartlagd

Moharen är en underart av skogsharen och finns i södra Sverige. Hos moharen är vinterpälsen blågrå i stället för vit. Forskare från Sveriges lantbruksuniversitet och Östra Finlands universitet har nu kartlagt moharens arvsmassa och resultaten tyder på att moharen har en annan invandringshistoria än den nordliga skogsharen.

Moharen är en underart av skogshare (Lepus timidus) med en unik förekomst i södra Skandinavien och västra Estland. I Sverige förekommer den upp till Dalälven. Istället för den vita vinterdräkt som är typisk för nordliga skogsharar har den en gråblå färg som ibland kan ses i en liknande variant hos fjällrävar. Det anses allmänt att denna färgvariant är en anpassning till det mindre tillförlitliga snötäcket i södra Skandinavien. Moharens utbredning överlappar dock idag med den introducerade fältharen (Lepus europaeus), som dessvärre tycks konkurrera ut skogsharar där de förkommer tillsammans. Det är därmed stor risk att moharen, en unikt anpassad underart av skogshare, riskerar att dö ut.

Kunskap om den genetiska grunden för vissa egenskaper är viktig för förståelsen av specifika anpassningar, såsom exempelvis pälsfärg. För att utreda detta sekvensbestämde forskarna hela arvsmassan hos tre moharar (med blå vinterdräkt), de första någonsin, samt två nordliga skogsharar (alltså med vit vinterdräkt) och två fältharar (som är bruna året om). Det visade sig att mohararnas arvsmassa skiljde sig markant från de nordliga skogshararnas, trots att dessa två underarter samexisterat i Sverige under tusentals år – de äldsta fynden av skogshare är 12 000 år gamla.

– Vi konstaterar att skillnaden mellan dessa två underarter av skogshare inte är begränsad till färgdräkten, utan att moharen dessutom verkar ha ett unikt ursprung med ett unikt genom. Detta tyder på att moharen invandrade till Sverige söderifrån efter den senaste istiden, medan de nordliga skogshararna troligen invandrade senare, från nordost, säger Craig Michell, som arbetade vid Östra Finlands universitet när studien gjordes.

– Vår fortsatta forskning kommer förhoppningsvis att ytterligare klargöra de två underarternas olika invandringshistoria. Våra helgenomsekvenser kan dessutom användas för att utforma genetiska verktyg för övervakning och förvaltning, samt användas för studier av genetisk differentiering och lokal anpassning. Förhoppningsvis kan resultaten motivera kraftfulla åtgärder för att bevara vår unika mohare, säger Carl-Gustaf Thulin från SLU, som leder projektet om moharens status och bevarande.

Resultaten är publicerade i den vetenskapliga tidskriften Scientific Data. Forskningen finansieras av Naturvårdsverket.

Kontaktpersoner

Carl-Gustaf Thulin, forskare vid institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi, SLU
070-564 53 58, carl-gustaf.thulin@slu.se
https://www.slu.se/cv/carl-gustaf-thulin/

Craig Michell, idag forskare vid King Abdullah University of Science and Technology i Saudiarabien. craig.michell@kaust.edu.sa

Vetenskaplig artikel

Michell CT, Pohjoismäki JLO, Spong G, Thulin C-G (2022). Mountain- and brown hare genetic polymorphisms to survey local adaptations and conservation status of the heath hare (Lepus timidus sylvaticus, Nilsson 1831). Scientific Data 9, 667.
https://doi.org/10.1038/s41597-022-01794-5

Mer att läsa om moharen

Thulin C-G, Winiger A, Tallian A, Kindberg J (2022). Sista sprången för moharen i Sverige? Svensk Jakt 11, 34-36.
https://svenskjakt.se/start/nyhet/sista-sprangen-for-moharen-i-sverige/

Pressbilder

(Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om detta pressmeddelande. Klicka för högupplöst bild. Fotograf ska anges.)

Mohare i sommardräkt, då den knappt går att skilja från den nordliga skogsharen. Foto: Carl-Gustaf Thulin

Mohare i blågrå vinterdräkt. Foto: Carl-Gustaf Thulin