Moharen är en underart av skogsharen och finns i södra Sverige. Hos moharen är vinterpälsen blågrå i stället för vit. Forskare från Sveriges lantbruksuniversitet och Östra Finlands universitet har nu kartlagt moharens arvsmassa och resultaten tyder på att moharen har en annan invandringshistoria än den nordliga skogsharen.
Moharen är en underart av skogshare (Lepus timidus) med en unik förekomst i södra Skandinavien och västra Estland. I Sverige förekommer den upp till Dalälven. Istället för den vita vinterdräkt som är typisk för nordliga skogsharar har den en gråblå färg som ibland kan ses i en liknande variant hos fjällrävar. Det anses allmänt att denna färgvariant är en anpassning till det mindre tillförlitliga snötäcket i södra Skandinavien. Moharens utbredning överlappar dock idag med den introducerade fältharen (Lepus europaeus), som dessvärre tycks konkurrera ut skogsharar där de förkommer tillsammans. Det är därmed stor risk att moharen, en unikt anpassad underart av skogshare, riskerar att dö ut.
Kunskap om den genetiska grunden för vissa egenskaper är viktig för förståelsen av specifika anpassningar, såsom exempelvis pälsfärg. För att utreda detta sekvensbestämde forskarna hela arvsmassan hos tre moharar (med blå vinterdräkt), de första någonsin, samt två nordliga skogsharar (alltså med vit vinterdräkt) och två fältharar (som är bruna året om). Det visade sig att mohararnas arvsmassa skiljde sig markant från de nordliga skogshararnas, trots att dessa två underarter samexisterat i Sverige under tusentals år – de äldsta fynden av skogshare är 12 000 år gamla.
– Vi konstaterar att skillnaden mellan dessa två underarter av skogshare inte är begränsad till färgdräkten, utan att moharen dessutom verkar ha ett unikt ursprung med ett unikt genom. Detta tyder på att moharen invandrade till Sverige söderifrån efter den senaste istiden, medan de nordliga skogshararna troligen invandrade senare, från nordost, säger Craig Michell, som arbetade vid Östra Finlands universitet när studien gjordes.
– Vår fortsatta forskning kommer förhoppningsvis att ytterligare klargöra de två underarternas olika invandringshistoria. Våra helgenomsekvenser kan dessutom användas för att utforma genetiska verktyg för övervakning och förvaltning, samt användas för studier av genetisk differentiering och lokal anpassning. Förhoppningsvis kan resultaten motivera kraftfulla åtgärder för att bevara vår unika mohare, säger Carl-Gustaf Thulin från SLU, som leder projektet om moharens status och bevarande.
Resultaten är publicerade i den vetenskapliga tidskriften Scientific Data. Forskningen finansieras av Naturvårdsverket.
Craig Michell, idag forskare vid King Abdullah University of Science and Technology i Saudiarabien. craig.michell@kaust.edu.sa
Vetenskaplig artikel
Michell CT, Pohjoismäki JLO, Spong G, Thulin C-G (2022). Mountain- and brown hare genetic polymorphisms to survey local adaptations and conservation status of the heath hare (Lepus timidus sylvaticus, Nilsson 1831). Scientific Data 9, 667. https://doi.org/10.1038/s41597-022-01794-5
Fiskefria områden kan bidra till att stärka bestånd av fisk och skaldjur och återställa ekosystemens funktion. Erfarenheter av de svenska fiskefria områdena har visat att bestånden tillväxer snabbt när ett område fredas, framgår i ny rapport från Sveriges lantbruksuniversitet. Men det finns undantag – och om ett område öppnas upp igen för fiske kan de positiva effekterna försvinna på några få år.
Det är välkänt att den biologiska mångfalden påverkas av att värdefulla livsmiljöer förvinner och av att klimatet blir varmare, men det har varit svårare att visa om dessa hot förstärker varandra. Nu finns en studie som visar att de senaste 60 årens kombination av igenväxning av gamla ängs- och betesmarker och ökande medeltemperaturer har gjort att många arter har minskat sin utbredning i Sverige.
Växtskyddsmedel används för att få säkrare och bättre skördar. Honungsbin och andra pollinerare utsätts för rester av dessa ämnen när de samlar pollen och nektar i landskapet. Just pollen innehåller många ämnen och höga halter i jämförelse med nektar och luft, och fortlöpande analys av rester i pollen kan därför vara ett sätt att övervaka risken med med växtskyddsmedel för blombesökande insekter.
Sedan månadsskiftet november–december ses en kraftig ökning av det virus som orsakar COVID-19 i svenskt avloppsvatten, från norr till söder. På vissa platser har halterna fortsatt att öka även under vecka 50, och den variant som har ökat mest de senaste veckorna är en undervariant av omikron kallad BQ.1. Det visar analyser från SLU, som numera täcker 13 kommuner och även inbegriper influensavirus.
Välkommen!
Vi använder förstahands- och tredjepartskakor (cookies). Vi gör det för att webbplatsen ska fungera bra och för att vi ska kunna följa upp hur den används. Du kan välja att stänga av kakor i din webbläsare.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.