Stora rumsliga variationer i snötillskottet på Antarktis

Traditionellt mäts snötillskott med hjälp av punktmätningar, där varje mätpunkt oftast får representera ett väldigt stort område. I sin avhandling som Cecilia Richardson-Näslund vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet, lägger fram presenterar hon radarmätningar som visar lagerstrukturerna i snötäcket utmed kontinuerliga profiler. Detta ger en mycket mer heltäckande bild av snötillskottet i jämförelse med punktmätningar. Snötillskottet har mätts utmed två cirka100 mil långa profiler som sträcker sig från havsnivå upp till cirka 3 500 m över havet i Dronning Maud Land, Antarktis. Den rumsliga variabiliteten inom olika geografiska regioner har beräknats och resultaten visar att den rumsliga representativiteten hos punktmätningar måste beaktas i studier av snötillskott på Antarktis. Detta sker till ytterst liten utsträckning idag. I vissa områden är den rumsliga variabiliteten i snötillskott så stor att punktmätningar med stor sannolikhet ger en kraftigt missvisande bild av områdets snötillskott.

Den rumsliga variabiliteten i snötillskott är starkt relaterad dels till terrängformerna på inlandsisens yta och dels till den allmänna lokaliseringen av lufttryckssystem och lågtrycksbanor. Det verkar dock inte gå att förutsäga mängden snötillskott på ett tillfredsställande sätt med hjälp av enkla matematiska samband baserade på fysikaliska parametrar för inlandsisen.

Doktorsavhandlingens titel: Spatial distribution of snow in Antarctica and other glacier studies using ground-penetrating radar.

Disputationen äger rum fredag 18 maj kl. 10.00 i De-Geersalen, Geovetenskapens hus, Svante Arrhenius väg 8A, Frescati. Opponent är professor Robert W. Jacobel, Northfield, USA.

Cecilia Richardson-Näslund kan nås på tfn 08-16 47 78 (arb), 08-760 7023 (hem), e-post: cecilia@natgeo.su.se