VTI har tagit fram en ny cykelsimulator som skiljer sig från alla andra simulatorer genom att vara baserad på en fri rulle, till skillnad tidigare versioner med en fixerad rulle. Cykelsimulatorn ingår i utvecklingsprojektet How We Roll, finansierat av VTI och SAFER, ett forskningscentrum om fordon och trafiksäkerhet på Chalmers. 

Cykelsimulatorn invigdes torsdagen 8 december i en av forskningsinstitutets simulatorlokaler i Linköping. Forskningsledare Katja Kircher och projektledare My Weidel berättade om arbetet och tankarna bakom simulatorn samt framtida utveckling, validering och forskningsmöjligheter. Det har tagit ett år att utveckla cykelsimulatorn. Målet för forskarna var att ta fram en plattform som ger en så verklig upplevelse av cykling som möjligt.

– Jag är glad att vi har kommit så här långt, det trodde vi egentligen inte var möjligt. Det är roligt att simulatorn har mött så stort intresse, bland annat från Vätternrundan men även internationellt från Nederländerna, Tyskland och Frankrike, säger Katja Kircher.

Simulatorn är helt och hållet tillverkad på VTI och består av en ställning med tre inmonterade rullar, en framtill och två baktill, varav en av de bakre rullarna är sammankopplad med den främre genom en lång kedja. Det går att anpassa rullarna till olika cykelstorlekar. En cykelbana är normalt 1,80 meter i bredd. Plattformen med rullarna är två meter bred vilket tillåter motsvarande rörelser i sidled.

Omgivningen simuleras med VR-glasögon, så att det finns stora friheter att utforma miljön som cyklisten rör sig i. Det kommer till och med att vara möjligt att simulera andra trafikanter eller att koppla ihop flera simulatorer för att undersöka hur de interagerar med varandra. Simulatorn är flyttbar och kan placeras var som helst, både utomhus och inomhus.

Forskarna har jämfört cykling i cykelsimulatorn med cykling utomhus på en cykelväg i Vallastaden i Linköping, detta för att se i vilken utsträckning beteendet i simulatorn liknar cykling i verkligheten. Målet är självfallet att skillnaden vara så liten som möjligt.

– Fördelen med att använda en simulator är att det går att kontrollera vad forskarna utsätter testpersonerna för och att systematiskt kunna variera de faktorer som de är intresserade av. Det är möjligt att mäta fler parametrar än i vanlig cykling. Det går att även testa sådant som ännu inte finns, som till exempel innovativa utformningar av infrastrukturen eller olika typer av vägvisningar. Till sist kan man undersöka frågor som är för farliga att testa i riktig trafik, såsom hur nära omkörningar påverkar cyklister, säger Katja Kircher.

Katja Kircher demonstrerade hur det fungerar att cykla i simulatorn och vad den som sätter sig på cykeln behöver tänka på. Än så länge är det inte lämpligt att försöka sig på tvära kurvor eller inbromsningar.

– Jag är glad att så många vågat testa att cykla med VR-glasögon, och att många tyckte att det gick så bra, till och med att det var lättare än utan. Det är ett område som hittills har varit outforskat, säger My Weidel.

I cykelsimulatorn går det också att mäta faktorer kopplade direkt till cyklisten, såsom kraft, kadens och hjärtslag, blickriktning med mera. Lämpliga forskningsområden kan vara undersökningar ur cyklistens perspektiv, om infrastruktur, skyltning, vägmarkeringar, påverkan av yttre krafter som vind eller interaktion mellan olika trafikanter. En målsättning är att utveckla simulatorn så att det uppstår olika lutningar, så att det går att göra inbromsningar och köra på olika slags vägytor.

VTI ser fram emot samarbeten kring cykelsimulatorn som handlar om utveckling, validering och forskning samt välkomnar studentarbeten. Forskningsinsatsen sker i samarbete med försäkringsbolaget If och konsultföretaget Trivector.

Eva Ankarberg, kommunikation och marknadschef på VTI, eva.ankarberg@vti.se, 013- 20 40 22